Två kilo pantburkar, tolv meter mattor
teve, en soffa, en bucklig trombon
tre akvareller och två stycken katter
en korsstygnstavla och en telefon
hur jag än räknar och mäter och väger
är det nog allting av värde jag har
det är rätt hemskt, för man är det man äger
det har man lärt sej sen liten man var
Min gamla klasskompis Inga-Lill Strössel
hon har en villa, det har inte jag,
bil också, trädgård med blommor och gödsel
därför är hon mycket mera att ha
det gör mej ledsen och sur som vinäger
inget har blivit så där som jag vill
eftersom jag nästan ingenting äger
är jag knappt nånting bredvid Inga-Lill
Själv har jag aldrig sett tillgångar växa
och köpt nåt flådigt och dyrt, va jag minns
numer är detta en tung, bitter läxa
som gör mej nedstämd och sorgsen till sinns
då vill jag ta mej en bärs och en Jäger
just sånt som passar förlorarnas sort
men dessa drycker är inget man äger
knappt har man svalt dom så pissas dom bort
Dom som har prylar och rikedom mycken
dom är så otroligt mycket och bra
dom är palats, dom är fonder och smycken
jag som har inget jag är bara jag
så är det ställt i dom lyckades läger
där finns det varor och glitter och flärd
det skänker fröjd, för man är det man äger
den som har mest den är allra mest värd